2021-10-16: Jakt vid Bohuskusten

Var bjuden med vovvarna till en underbar fin mark uppe mot Kungshamn, mitt i det underbara Bohuslän. Vi har varit här flera gånger tidigare och det har alltid varit helt magiskt att få komma. Dels för att det brukar finnas gott om djur och sen självklart för den fantastiska naturen. Eller ja, kanske snarare avsaknaden av denna på något sätt. Eftersom marken ligger alldeles intill havet, så finns det i princip bara granit här. Låga skogsområden som hukar för västanvindar, låga björkar och sträv vass i de insjöarna som finns insprängda lite här och var bland granithälar. Att klättra upp i ett gammalt stenbrott och titta ut över fjorden, solen i ögat och hunden ute på sök, ja, det är livet!
Men dessvärre så var marken idag bara magisk fin, dock helt utan djur. Märkligt, mycket märkligt. Sora gjorde ett satans arbete, GPS-en var rött efter alla hennes sökrundor, men hon kunde inte få fram något som inte fanns.
Stackars Max fick gå med mig i koppel. Det tyckte han var den dummaste idén, men jag vill träna honom lite mer innan jag släpper honom, känns det som. Eller, vi får väl se hur jag kan hålla det, för att jag var himla sugen att skicka iväg honom med. Han med sin otroliga lust, de långa ben och sin fantastiska näsa hade varit en fröjd att få släppa. Dock gör det gott för honom att bara gå i koppel. Det gör han konstigt nog perfekt, bättre än Sora som stretar och drar och flänger innan jakt. Max går fint bredvid, stör mig inte det minsta, går på rätt sida av träden! Nice, bra lille man.
Ho-Rüd-Ho.