2013-10-31: Innan jobbet ...

…är det allt bra att kunna dra en runda i skogen. Då bägge hundar hänger med mig till kontoret så passar det vissa dagar perfekt att ha vägarna förbi jaktmarken och släppa de innan det är dags att ha tråkigt i kontoret. Efter jobbet är det liksom ingen idé att dra till skogen, det blir mörkt för fort, lika bra att sitta längre om kvällen och jobba in de timmarna jag gick i skogen på morgonen.
Sora hade gott återhämtat sig från helgens tur, hon hade trots allt sprungit 4.7 mil, lilla sötnosen. Idag skulle hon inte få så himla mycket var det tänkt och Svante som mår bättre skulle få chansen. Men det blir väl inte alltid som matte tänkt sig, inte om Sora får bestämma! Hon hade fullt upp med att fara igenom skogen som en hare! Hon fick upp flera gånger och drev fint, som tur var dock inte så länge. För det första så är hon ung än och jag vill inte att hon redan håller på i timmar och för det andra skulle även Svante få och vi skulle hinna in till jobbet med. Efter två drev fick jag koppla henne och släpper honom. Ja, tyvärr märks det så tydligt på honom att han trots allt har svårt att se. Han litar inte riktigt på sig själv längre och söker rätt trångt, alltid rädd att inte hittar tillbaka! Vet inte om det nånsin blir bra och om han lär sig att lita på sin näsa fullt ut, vi får se. Fast det spelar ingen roll, han är min lilla ögonsten och det kommer han förbli oavsett om han klarar att jaga eller inte. För alla ni som kanske inte vet, så fick Svante linsluxation, en inte så trevlig sjukdom eller fel i genen som gör att linsen tappar fästet. Det hände i april i år och vi lät operera honom. Ett öga är borttagit, det andra bytte de linsen på, satt in en spännring så inte den tappar fäste och ja, nu går han på en del medicin och droppar och kommer göra det livet ut. Det stod inte på agendan att ta bort honom, bara för att han inte skulle kunna jaga mer. Han är mer än bara min jaktkamrat! Nu är han bästa vän i första hand och lite jakthund i andra, dessutom min spårkung i lina! Finns inget bättre för honom! Så vi får se hur det går och vad han klarar av. Idag fick han upp ett rådjur i alla fall och drev det en liten stund. Jag var noga med att inte röra mig från fläcken så han hittar mig när han kom tillbaka. Lite som att träna en unghund blir det med honom! Jag blev bara så himla glad för hans skull! Och han kom tillbaka och flinade stort så jag kunde se tänderna på honom. Efter det så nöjde han sig med att hålla sig bredvid mig, han gick fint utan koppel och var bra med det. Släppte då Sora en sista gång innan vi skulle till jobbet, hon tog chansen så klart, hon hade ju vilat upp sig en halvtimme under tiden hon var tvungen att sitta i koppel, stackaren. Hon fick upp en gång till och drev i ca. 10min innan hon vände och var tillbaka hos mig efter ca. 20min. Bra, nu var det bara att packa ihop och ta tag i det tråkiga men nödvändiga: jobbet.