2014-01-18: En annorlunda "älgjakt"

Idag var det verkligen lite speciellt. Vi kan väl säga att jägare och hundar var på rätt ställe i rätt tid. Vi hade tänkt att jaga rådjur, snön hade kommit under natten och låg alldeles lagom lite kvar på marken, allt var väldigt vackert så det var ett glatt litet gäng jägare som samlades på morgonen. Vi släppte Sora och allt eftersom hon drog iväg fick även Svante komma loss lite. Han är ju tyvärr rätt dålig nuförtiden, hans syn är mycket begränsat så han förlitar sig nog mest på nos och hörsel och springer inte några större sökturer längre utan håller sig rätt nära mig. Därför tänkte jag det var ok att han fick gå lös och leta lite spår runt mig. Sora kom tillbaka efter en vända med rådjur, dock viker hon av halvvägs och tar upp ett nytt spår. Jag tycker i och för sig inte om att hon inte kommer tillbaka till mig först, dock är vi på en mark som hon känner mer än väl, så det är nog därför hon tar sig friheten att gå lite vidare och inte komma tillbaka först. Hon drog genom en dunge och längs staketet till en inhägnad med unga ädelträ. Där springer hon längs med staketet några gånger, jag känner irritationen stiga och frågan ”Vad fan håller hon på med!” lämnar mina läppar. Jag märker inte att även Svante är borta. Kollar sen på GPS-en vart han tog vägen: aha, även han uppe vid staketet! Jäkla hundar, bägge två, helt odugliga!.... hinner jag tänka och pulsar fram i snön för att se vad de hittat på där längs staketet. När jag kommer närmare hör jag grova, täta skall från båda två, ser dock inget än. Men, de skulle ju inte skälla, inte så, om det inte är något! Låt det bara inte vara markägarens hästar! Fast, varför skulle de vara vid/i inhägnaden för ädelträ? Nä, något annat är det, bäst att ta det försiktigt när jag tar mig fram så jag inte stör. Bössan laddad, hörselproppar i och ansmygning börjar. Tror mig att jag blev rätt chockat när jag hittar mina hundar ivrigt skällande på en stackars liten pinntjur som hade fastnat i staketet! Jag backade då lite försiktigt och lät hundarna hålla honom sysselsatt så han inte trasslade sig in mer eller slet sig loss med brutna ben. Fick ropa på en av passkyttarna som hade studsaren med sig.
Han kom fram, jag kallade in båda hundar och han kunde avsluta älgens besvärliga läge. Det visade sig att han måste ha legat där ett tag och försökt komma loss. Det fanns även spår av en annan älg som passkytten hade observerad när hon sprang över hygget när hundarna hittade tjuren. Hon haltade lätt. Tydligen hade båda älgar varit inne i plantagen och gottat sig med de fina ädelträ. På väg ut gick det nog fel, tjuren fastnade med benen i stålstaketet som inte släppte taget i honom. Han hade nog kämpat en del där, av marken runtom att tyda och var väldigt trött och utmattat så han klarade inte längre att resa sig. Vi ringde länsstyrelsen, ett ekipage med gråhund spårade efter den haltande kon, dock gick hon undan långt och snabbt så vi fick konstatera att hon klarar sig. Tjuren fraktade vi till slaktboden med hjälp av grannlaget som jag är väldigt tacksam till att de ställde upp med så kort varsel.