2014-09-30: Naturen är hård

Sommaren är över, vi har haft några underbara semesterveckor, rest till Norge och vandrat, har ridit mycket och pillat på hästen och nu, med hösten alldeles framför dörren kryper det i hela kroppen. Snart börjar en ny, förhoppningsvis lyckad och underbar drevjakts säsong. Tog mig en tur upp till jaktmarken nära Lysekil. Tänkte gå längs med grusvägen som går genom en del av marken, bara för att kanske få se nåt. Pyrschjakt har det inte blivit av så mycket för min del. Jobbet tar alltid, hästen resten så det lilla som är över ägnar jag hellre åt hundarna än att sitta på pass. Lusten har inte funnits i år i alla fall. Så kan det väl vara några år. Men som sagt, ut och spana lite idag. Hundarna verkade dock väldigt upprörd redan när jag tog ur de ur bilen. De var väldigt bestämda med att vi inte skulle gå på grusvägen och definitivt inte åt det håll jag ville. Det var tydligen absolut fel. De insisterade i att vi skulle kolla av ett stort gärde. Ville självklart inte klampa runt mitt på gärdet, det kunde ju ligga nåt där inne i gräset som fångade deras uppmärksamhet och som nog var rätt så onödigt att störa. Vi gick då långs med åkerskanten. När vi hade kommit upp för den lilla, nästan obefintliga ”kullen” som dock gör att man inte ser exakt alla delar av gärdet från grusvägen, såg jag några fåglar som lyfte ca 100m inne i åkern. Blev då självklart lite mera nyfiken på vad det kunde vara och mina terriers blev om än mer ursinnig om varför vi inte gick fram. Sen blåste vinden rätt och även jag kände den sur-söta doften av förruttnelse. Jo, nu måste vi ta oss dit, jag fick allt hålla med hundarna.

Väl framme uppenbarade sig en tråkig bild: En fin älgtjur, död sen några dagar. Fluglarverna hade hyrt in sig och kröp ur ögonhålan, ögonen hade väl kråkorna tagit. Kroppen uppsvullen och ett stort hål rätt genom bröstet. Ringde jaktkamrater om de hade hört något om en skadad älg, men ikke. Det måste vara en stångskada som tog slut på tjuren. Tragiskt, att sätta sitt liv på spel för att fortplanta sig, bedrövligt om man går under om man inte lyckas.

Vi ringde även bonden som tar hö på gärdet, han grävde ner tjuren sedan.