2017-11-03 - 05: En resa mot Vetlanda

    tysk jaktterrier 17 119Fick under veckan ett samtal av en gammal vän som jag känner sen ja, typ 7 år. Tidigare har vi försökt att besöka varandra vid midsomrarna eller jaga ihop några gånger om året. Tyvärr har det inte blivit av de senaste åren. Väldigt synd, för vi brukade ha rätt roligt vid både fester och jakter. Men, nu kom alltså ett samtal, vi hann prata ihop oss och resultatet blev en resa till lite väster om Vetlanda för Sora och mig.

    Fredrik hade fått med mig och hunden till en jakt med ett gäng glada danskar. Allt skulle ingå, mat, boende och en och annan öl på kvällen så det var ganska enkelt att bestämma att tacka ja, även om det är en bra bit att köra för mig. Dessutom fanns det gris på marken! Då blev det ännu enklare. Jag hade jobbat ihop några timmar under veckan som gått så jagtysk jaktterrier 17 116 kunde sluta tidigare på fredag. Allt var packat och klart och efter fyra timmar var jag och hunden framme, samtidigt som Fredrik och Roger rullade in på gårdsplanen från smålandshållet.

    Det blev ett mycket efterlängtat återseende efter så många år av ”abstinens”.


    tysk jaktterrier 17 115Vi tömde bilarna på hundar och bagage, installerade oss uppe på det lilla soldattorpets övervåning som var inrett med 10 tals sängar. Vi skulle bli sju hundförare för lördagens jakt men som tur var så kom de andra fyra på lördag morgon så det var bara vi tre som delade sovplatserna på.

    Nere i vardagsrummet hade Torsten redan tänt kaminen så det var ordentligt varm och skönt när vi satte och småpratade och gick igenom morgondagens jakt. Under tiden kollade vi Torstens telefon med jämna mellanrum, de dem andra danskar satt på sina pass och vaktade gris. En fin galt hade blivit skjuten kvällen innan så alla var nog rätt så förhoppningsfulla.

    Tja, de fick sitta ute och vakta under tiden satt vi och drack en god öl med brasan i ryggen.tysk jaktterrier 17 117


    Med tanke på att sömnen nog inte skulle bli så mycket av pga. snarkande medsovande (…) la vi oss rätt tidigt.


    Mycket riktigt, om en snarkar, sover de andra dåligt eller inte alls, så när väckarklockan ringde hade jag mer än gärna vänt mig om och sovit lite till. Kaffedoften och nybakat bröd ur ugnen gjorde dock att vi klev upp och åt frukost. En efter en trillade de andra hundförarna in, samtliga med Alpenländische Dachsbracke som jakthundar. Det var väldigt intressant för mig att se denna rasen jaga, då jag inte har varit i kontakt med de tidigare.

    tysk jaktterrier 17 118

     

    Första såten fick två brackar, Fredriks duktiga Quikki och Bosse, båda tyska jaktterrier och Rogers bracke Ossi gå. Jag och en till hundförare väntade och fungerade som bil-transportörer så både hund och förare kunde ta sig tillbaka efter såten. Quikki fick upp rådjur och drev fint runt i såten innan det gick i pass hos Finn, som fick skjuta en fin bock för henne. För övrigt så drog två av de alpenländische Dachsbrackar ut ur marken, så båda hussar fick åka och hämta de. Vid återsamlingen var då samtliga hundar tillbaka, vi fördelade ut oss på olika bilar och startade såt nummer två.tysk jaktterrier 17 124

    tysk jaktterrier 17 122

     

    Sora släppte jag längst in i marken och hon hittade rådjur nästan omgående. Hon drev faktiskt riktigt långt för att vara just Sora, så jag var mycket nöjd. Hon kom tillbaka fint i sitt spår, hittade mig och vi kunde fortsätta. Bosse och Quikki drev de med. Dessa två terrier är rätt långdrivande så det var en fröjd att lyssna på deras sång i skogen. Även korsningen Dachsbracke-tax som nu hade släppts drev fint. Så nog var det musik överallt i såten, många fick se än rådjur än älg, men inget ville gå i lås. Väldigt synd även med tanke på att det ju var 15 skyttar som passade. 

    Men, så är det.


    Under tiden vi kammade skogen, fixade Casper, en av danskarna som var kock till yrket världens godaste gryta med väldigt mört vildsvinskött. Vilken mat alltså! Måste tillägga att det inte fanns rinnande vatten och knappt en spis värt att kalla spis, så han lagade till allt utomhus på öppen eld i en stor järngryta. Shit, vad gott det var att komma tillbaka efter såten, sätta sig och njuta av denna underbara lunch.

    tysk jaktterrier 17 127

     

    Vi hann med en såt till efteråt. Även här hittade Sora, Quikki och Bosse samt ena dachsbracken rådjur i omgångar och jobbade fint så många fick se men tyvärr inget som ville gå i pass. Väldigt synd, igen, för både hundarna och jägarna. Vi såg även en jättefin älgtjur i såten som gick och visade upp sig för ett antal jägare. Nog visst han att han var fredad.


    Vi avslutade dagen med att säga hejdå till de andra fyra hundförarna och sina hundar, njöt av en till supermat som Casper hade lagat på elden och drack några goda öl i stearinljusets sken under tältet. Lägg till den härliga melodin av glada danskar som berättar om jakten och livet så nog hade vi en underbar kväll. Ett gäng väldigt sugna danskar tog sig ut på vakt senare på kvällen. Bland de även kocken som efter någon timme glatt kunde skjuta sitt allra första vilt. Han hade nyss tagit jägarexamen så vi blev lite extra glada för hans skull att det blev full pott för honom på vakt.

    tysk jaktterrier 17 123
    Natten tillbringades mest i halvsömn som jag ryktes ut ur med jämna mellanrum när sågverket gick igång. Öronpropparna hjälpte föga.


    Frukost med danskt bröd och kok kaffe satt gott och såten började med att jag fick gå längst ut, längs med en bäck. De andra hundförarna (vi var nu tre plus Torstens Dachsbracke) stod som på pärlband längs ena kanten såten. När vi hade kommit fram till avtalad plats, skulle jägarna gå ut till sina poster. Detta så att vi med hundarna skulle trycka djuren inåt såten, om vi skulle skrämma upp något. Hade jägarna gått in först, så hade de stött ut viltet istället. Ja, bra tänkt faktiskt.tysk jaktterrier 17 126

    Jag satt mig tillrätta nere i ravinen som bäcken hade grävd ner i marken, för att vänta på besked att jägarna är på pass. Det dröjde inte länge innan jag på ca. 120m kunde se något stort, svart som rörde sig längs bäcken. Ta mig fan, det var ett stort vildsvin som gick där på andra sidan bäcken och grymtade.

     

    Även Roger, som jag hade på kanske 400m distans till mig, hörde grymtande grisar. Det måste ha varit andra än den jag hade framför mig, den kunde han ju omöjligen höra! Den gick där borta, försvann och dök upp igen. Jag hade lyft bössan ett flertal gånger men, det var för långt.

    Sora satt bredvid mig och skakade. Hon hade självklart hört grisen hon med och var nog så sugen att ta sig dit. Jag hade under tiden meddelad att jag hade gris på min sida av såten så jägarna skulle få lite extra roligt i sin vänta.

     

    tysk jaktterrier 17 121

    Då kom äntligen beskedet att sista man var på plats, så jag kunde äntligen befria min lilla terrier från kopplet. Hon for iväg, simmade över bäcken och började med sitt härliga djupa skall skälla på grisen. Tyvärr så gjorde hon som hon brukar göra: bryta! Efter bara 7 minuter släppte hon, kom tillbaka till mig, tittade på mig och stack dit igen.

    Det blev några minuter skällande på stående gris, innan grisen gick iväg. Tyvärr ur marken. Sora följde med lite och bröt vid sjökanten. Jag hade under tiden hoppats på att Quikki eller Bosse skulle ansluta sig, då de är rutinerade grisjägare. Det hade säkert hjälpt min lilla i sammanhanget oerfarna terrier att få stöd av en ”som kan”.

     

     

    tysk jaktterrier 17 128Men, tyvärr och tyvärr så var Quikki upptagen med ett rådjur och Bosse var bara ett frågetecken på våra GPS-er.

    Vi blev lite oroliga för honom, då han var borta en bra stund. Fredrik fick ta sig till punkten där Astron visade frågetecken och mycket riktigt, så var det ett hål i marken som vittnade om att Bosse hade hittat gryt. Han var nere kanske en halv timme innan han kom upp och Fredrik kunde vråla åt honom att gå ifrån grytet istället för att sticka ner igen. Som tur var, så hade han inga bitsår någon annanstans än på hans halsband. Imponerande.


    tysk jaktterrier 17 129Vi fortsatte och gick söderut, tyvärr så var grisarna som Roger trodde sig ha hört som bortblåsta och resten av såten var märkligt tom. Jag hittade många ställen där det fortfarande luktade gris, nog hade de varit där under natten. Sora var rätt slut efter jakten igår och jag märkte att efter två timmar i denna såt var krutet ur henne.

    Torstens Dachsbracke hade hunnit långt, långt ur marken så han fick slänga sig i bilen och hämta henne Nu hade Roger och jag nått sydspetsen och gått uppåt igen där vi till sist mötte Fredrik som kom med sin än utvilade Vorsteh för att göra ett sista försök.

    Vi bröt såten strax därefter, Quikki var kopplad efter långt drev och Bosse låg redan i Fredriks bil, rätt så slut han med.


    Samling vid torpet, vildparad och lunch innan det var dags att starta resan hemåt. Lite vemodigt skildes vi åt med löftet om att göra om nästa år! Fast så länge kan vi nog inte vänta med att ses igen, Fredrik, eller hur?

     


    Tack alla inblandade, speciellt Torsten som gav mig chansen att vara med, för underbar mat och boende, många skratt och en helg att minnas. Och tack Fredrik, att du fick med mig i gänget! Tusen tack, Waidmannsheil, knäck og bräck!

     *****