2015-01-04: Terriern lyckades

Oh ja, äntligen kan jag väl säga. Det är väldigt många jaktdagar som vi åker hem utan ens ha fått ett drev på hunden. Samtidigt läser jag på andras bloggar och nyhetsflöden att det sköts si och så många grisar, rådjur, dovhjortar och annat så frysen är fyllt till bräden. Ja och så går vi här och det finns ingenting på flera timmar. Rätt så trist och ibland känns det som om hundarna tröttnar lite gran på det med, att det inte är lönt att springa häcken av sig om det inte finns något att hitta. Men idag alltså, idag så föll allt på plats och hem åkte jag med ett rådjur i bagaget och en överlycklig terrier.
Släppte hunden och gick och gick. Hon sökte och sökte och allt verkade som vanligt: tomt. Jag var nära att ge upp och blåsa av såten när hon väl ropar till: här, här, häääääärrrrrrrrr! Och så drar hon igång med sitt höga och gälla skall. Det snurrar runt men det dröjer inte länge förrän det går i lås. Ett skott och bocken ligger. Sora driver fram, tittar på det fällda viltet, puttar nästan som en stövare på den fällda haren, hon hade nog gärna fortsatt lite till och återvänder till mig. Tillsammans går vi fram till skytten, han får en grankvist i hatten.
Waidmannsheil och Ho-Rüd-Ho.