2017-12-17: Nackdelen att äga en tysk jaktterrier...

… är att de älskar gryt. Ja, jag vet, de är terrier och ska kunna jaga gryt, men inte alla är lämpliga för sitt eget bästa. Efter det att Sora var ner i gryt i 2 timmar och resultatet blev tre veckor ledigt, flera operationer och hud som ruttnar, spontangrytade hon en gång till, var borta i tre timmar och jag fick gräva ut henne i mörkret. Hunden jag fick ut efter ytterligare två timmar var rejält tilltuggat igen. Denna gång var det dock räv antar jag, då bitmärken stämde bättre med rävens sätt att försvara sig. Så nej, hon är inte lämplig att användas ner i gryt, hon tappar nog förståndet och tycker att det inte gör ont, något slår slint i henne och hon kan liksom inte sluta. Svante var aldrig på det sättet. Han hade någon typ av spärr eller låt oss kalla det förnuft. Han kom alltid ut oskadat. Jag hade tänkt att jaga lite mer gryt med honom, hade skaffat grytpejl och skyffel, ville träffa några andra grytjägare för att få hänga med några gånger och se hur det ”ska gå till”. Tyvärr så satt ju linsluxationen stopp för Svantes jaktkarriär så min lilla kämpe är pensionerad och helt blind nu. Men, det var inte det jag ville berätta om dagen.
Släppte Sora som första hund på dagen, hon sprang och letade och hittade ingenting på ca en timmes sök. Sen försvann hon på GPS-en, det blev ett frågetecken på ett specifikt ställe. Fan också, självklart! Grytet. För helvete också inte detta nu, mitt i jaktsäsongen! Stod kvar och väntade, som tur var dök hon upp efter några minuter. Tydligen och lyckligtvis så var grytet tomt. Annars hade hon varit kvar där och slagits för kung och fosterland. Dumma lilla terrier.
Hoppas ni där ute klarar er bra och utan skadade terrier.
Ho-Rüd-Ho.