2017-12-31: Årets sista dag

Jag hade nog lite fel igår och hade glömt att fråga terrierna om hur vi skulle lägga upp idag.

Skrev igår att det var årets sista jaktdag för jag trodde att det var det. Men när jag vaknade i morse, såg nyfallen snö och förväntansfulla blöta hundögon, kunde jag inte annat än att plocka fram jaktkläderna, hölstra bössan och åka ut till skogen.

Det blev bara en lite lagom stillsam sista dag i skogen för i år. Eftersom det hade snöat under tidiga morgontimmar, hade inte mycket rört sig i skogen sen dess, inga spår att hitta och resultatet blev att vi inte hittade  något alls.

Så är det ibland och visst kan jag tycka att det är synd för hunden speciellt, då hon verkligen anstränger sig, framför allt nu, när snön ligger rätt högt och hon får jobba hårt för att komma fram. Men, så är det, inget att göra åt utan det är att åka hem, njuta av de sista timmarna innan klockan slår 12.

Måste bara lägga in ett porträtt av min lilla blinda krigare, Viltskräckens XA Svante.

Han är en otrolig hund, med ett psyke som jag nog inte kommer att hitta i en annan hund någon gång i livet. Han kämpar på utan att se, han letar upp spår och ställer älg, utan att se, det är helt obegripligt för mig hur han vågar!

Men, han lever livet fullt ut och njuter av att vara med och känner sig behövd. Jag ångrar inte en sekund att låta honom leva vidare trots att P-LL (primär linsluxation) satte stopp för i princip all vettig jaktlig ”användning” av hunden. Han är en på miljonen, så är det bara och jag är glad att han finns.

Jag önskar er alla ett riktigt gott nytt år!

Waidmannsheil och ta hand om er.